Julen snart över…

Julen nästan över…

Är flytten klar nu?

Vi kanske skulle kunna säga det, i och med att jag har fått till det så att vi åtminstone kan ta hem folk igen.
Har fortfarande en massa saker som jag ska ta rätt på och förråden är helt överfulla, men det kan jag nog ta lite ”pö om pö” nu…
Nu går det att vara här och vi har inte saker framme överallt, så det börjar kännas ganska bra.

Julafton var ju deadline, eftersom vi skulle lite släkt här på kvällen och det funkade helt okej.

Jag blev mormor!

Den 22:a december – två dagar före julafton – blev jag mormor.

Han ska heta Elmo och vägde 3610g och var 52 cm lång.
De fick komma hem från BB på julafton och dagen efter kom de hit och hälsade på.

Supersöt liten kille! (Såklart…)

Christers barn är här över jul

Christer två tjejer (Gabriella och Rebecca) har varit här sedan i onsdags.
Vi har haft julafton och så  och på onsdag åker de hem igen.

Rolle (Christers pappa) var här och tittade idag.
Varken han eller Maggan har ju sett l
ägenheten och eftersom hon var sjuk, kom Rolle med kameran i högsta hugg.
Han tog kort i alla rum (utom i f
örrådet och bastun) så Maggan skulle få se hur det ser ut…

Barnen fick julklappar (presentkort) och vi fikade lite.

I morgon ska jag hälsa på pappa

Jag pratade just med Kerstin och bestämde att jag ska komma till sjukhuset och hälsa på pappa i morgon. Jag hoppas han ska bli åtminstone lite glad att jag kommer, om inte annat känns det viktigt för mig nu när han är så sjuk…

Tjing så länge!

/Tina

Midsommarhelgen

Midsommarafton

pappa o kerstin

 

På midsommarafton var Christer och jag hos pappa och Kerstin.
pappaVi åt och drack gott. Det var kul att träffa dem och blev mycket senare än vi hade trott och tänkt.

Pappa ”hade en bra dag”, vilket innebar att han var vaken nästan tills vi gick, slumrade till i soffan en kortis, bara.
Med ett gäng värktabletter och lite gott att dricka klarade han kvällen galant.

Misstänker att han var ganska trött dagen efter…

 

 

Lördagen

På lördagen var vi bara trötta, åt pizza och gjorde ingenting.
Jag hade ganska ont i huvudet hela förmiddagen, men det gick över framåt da’n…

Till Sebban och Christin

På söndagen (i går) fick jag ett sms av Sebban som undrade om vi ville komma på en fika och titta på katten.
De har ju haft katt ett tag och vi har inte ens sett honom!…
Sigge (eller Sigfrid) heter han.

Riktigt fin och lekfull, vilket var kul!

 

sebbans katt

 

Tjing så länge!

/Tina

Middag på Jimmys

Middag med Pappa och Kerstin

Snabbt bestämt blev det, och Christer och jag tog bilen och åkte in och hämtade pappa och Kerstin.
Jimmys Marina i Hammarbyhamnen blev det.

Helt underbart härligt, vi fick ett utomhusbord i skuggan.
Varmt och sk
önt men inte för varmt.

I morgon ska pappa till läkaren och göra upp ett schema för strålning och cellbehandling.
Tydligen kommer det bli väldigt intensivt, med båda momenten varje dag i 60 dagar.

Jag har aldrig hört talas om att man inte får vila mellan behandlingarna, men tydligen blir det så nu.
Han blir alltså tvungen att ta sig fram och tillbaka till sjukhuset varje dag.
Tur att det blir på SÖS, så han inte har så långt…

Tryckande värme

Värmen är lika tryckande idag som alla andra dagar den senaste veckan.

Kerstin berättade att hon och pappa bara hade kunnat sova ca någon timme var i natt på grund av att det var så varmt. Det enda stället de kunde vara på var balkongen… Helt hopplöst – särskilt när man är sjuk, som pappa…

Gabriella

Om några timmar kommer Gabriella till Centralen från Gåsö.
Christer
åker in och hämtar henne och så ska hon sova hos oss i natt.
I morgon eftermiddag flyger hon vidare hem till Boden igen.

Tjing så länge!

/Tina

Upp och ner


Ja, livet är en riktig berg-och-dalbana, det går upp och ner.

bergochdalbana

När man känner att ”Nu kommer det att lösa sig” så kommer det ett bakslag.
Just nu k
änns det som om vi har det så hela tiden.
Att det g
år upp och ner, alltså.

I onsdags kom svaret på radonmätningen vi gjorde; det fick oss helt klart att ramla ner, eftersom det visade att vi har ganska mycket radon i huset.
Det innebär att vi måste ta hit någon som letar reda på ”källan”, det vill säga var någonstans radonet sipprar in i huset.
Sedan måste vi få hit någon annan som fixar ventilation som kan ”peta ut” radonet, så det inte finns kvar i huset.

Med andra ord går det att åtgärda (för ca 100.000 kronor) och det är vad vi måste göra.

I går (efter att ha kollat upp så vi vet vad vi måste göra) ringde Christer till våra (eventuella) köpare och talade om det här.
Till v
år förvåning hoppade de inte av.
D
å tog vi oss upp lite igen…

hpim2696-1024x749Hundvakt

I går var vi hundvakt här hemma. Linnéa och hela familjen skulle på studentskiva, så hon släppte av Felix här vid 10-tiden.
Han sov en del, kollade runt lite och tillbringade mesta delen av dagen p
å altanen.
Vi var ute och gick n
ågra gånger också.

Det var en baggis att vara dagmamma till honom.
Tyv
ärr så kräktes han när Linnéa och gänget kom och hämtade honom.
Suck…

Hoppas de inte tror att vi gjorde nåt konstigt med honom…

Pappas operation

Här kan man verkligen snacka om att ramla ner.

Kerstin ringde i går kväll och berättade att det inte blir någon operation för pappa.
De hade varit inne p
å sjukhuset nästan hela dagen och tagit en massa prover och till slut fick de veta att det inte är värt risken att operera.
Man skulle bli tvungen att ta bort n
ästan hela lungan och hans hjärta är för svagt för att orka  med.
Dessutom
är han tydligen för svag för operationen och de hade sagt att han kanske inte skulle vakna upp igen om de gjorde den.

Är inte det här typiskt för hur det fungerar?!

Här har man vetat att han behöver opereras sedan ett par månader, finns det då något som ursäktar att man inte gör det direkt, när man vet att den här sjukdomen sprider sig så fort? Hade de opererat direkt när de hittade det här skulle det förmodligen ha gått att göra!

Man blir ju så frustrerad!

Jag hoppas verkligen att de, med hjälp av strålning, ska kunna bromsa det här så att pappa får må lite bättre och orka ett tag till…

Han sa (jag pratade med honom också) att ”Nu tar jag en dag i taget”.

Med det menade han att det är dumt att vänta på morgondagen istället för att leva i nuet och ta vara på den tid man har.

Det är synd att vi måste bli sjuka för att fatta att det är så man ska leva…

Plocka undan och fram inför besiktningen

Idag måste jag se till så att besiktningsmannen kommer åt där han ska, när han kommer i morgon.
Jag m
åste också plocka fram de papper vi har på huset (har ingen aning om vad han behöver se).
Och
även om det inte har någonting att gör med besiktningen skulle jag verkligen behöva klippa gräset!
Vi har v
ärsta djungeln här…

Stegen har Christer i alla fall tagit fram, så den är åtkomlig…

Sanna var med och passade Felix

 

Sanna fortfarande sjuk

Eftersom Sannas förkylning är så envis, är hon hemma från skolan sin tredje vecka nu.
H
äromdagen åkte vi dit så hon fick lämna in några arbetsuppgifter som måste in innan betygsättningen.
Dessutom hade hon tv
å prov som hon skulle vara tvungen att göra.
Vi pratade med l
ärarna och hon fick lov att göra proven hemma.
Ig
år gjorde hon dem och idag har vi varit förbi skolan så hon fick lämna in dem.

Sista dagen för att få betyg i dessa ämnen…

Nu ska jag skjutsa Sanna till Micke, handla lite och sedan sätta fart här hemma igen!

Tjing så länge!

/Tina


 

Kontraktet påskrivet

I går skrev vi alltså på kontraktet för huset

kontrakt

Det är, dock, först på fredag nästa vecka som vi vet om allting blir som vi sagt i och med att huset ska besiktigas då

Hårda tummar hålls här hemma, kan jag lova!
Vi
är i alla fall ett steg närmare avslut och nystart.

På söndag ska vi gå på två stycken visningar.
Det
är ett par radhus som ligger en liten bit härifrån (närmare Handen C) och ett av dem verkar supergulligt och där skulle vi nog kunna tänka oss att bo.

Vi får se hur det blir med det…

 

Städvarv

Nu ska jag ta ett varv runt huset!
F
örst blir det ”plockning”, det vill säga att plocka undan allt som ligger på fel plats.
Sedan blir det en v
ända med dammsugaren och till sist en snabb skurning i badrummen.

Det är ju snart helg och jag behöver se till att hinna fixa lite på tomten.
Åtminstone klippa gräset…

Ringa pappa

Innan jag börjar städa ska jag ringa till min sjuka pappa och höra hur han mår.
Jag t
änker på honom massor och nu har han äntligen fått en tid för operation: Den 3:e juni.
Det
är tur att han har Kerstin som kan pyssla om honom, det vore inte så kul att vara ensam i det här, kan jag tänka.
Tyv
ärr kanske det ändå är Kerstin som mår sämst – det är alltid jobbigt att stå på sidan och inte veta vad eller hur man ska göra för att det ska bli bra…

Jag hoppas verkligen att operationen gör allting bra igen!

Tjing så länge!

/Tina