Vi kanske skulle kunna säga det, i och med att jag har fått till det så att vi åtminstonekan ta hem folk igen. Har fortfarande en massa saker som jag ska ta rätt på och förråden är helt överfulla, men det kan jag nog ta lite ”pö om pö” nu… Nu går det att vara här och vi har inte saker framme överallt, så det börjar kännas ganska bra.
Julafton var ju deadline, eftersom vi skulle lite släkt här på kvällen och det funkade helt okej.
Jag blev mormor!
Den 22:a december – två dagar före julafton – blev jag mormor.
Han ska heta Elmo och vägde 3610g och var 52 cm lång. De fick komma hem från BB på julafton och dagen efter kom de hit och hälsade på.
Supersöt liten kille! (Såklart…)
Christers barn är här över jul
Christer två tjejer (Gabriella och Rebecca) har varit här sedan i onsdags. Vi har haft julafton och så och på onsdag åker de hem igen.
Rolle (Christers pappa) var här och tittade idag.
Varken han eller Maggan har ju sett lägenheten och eftersom hon var sjuk, kom Rolle med kameran i högsta hugg.
Han tog kort i alla rum (utom i förrådet och bastun) så Maggan skulle få se hur det ser ut…
Barnen fick julklappar (presentkort) och vi fikade lite.
I morgon ska jag hälsa på pappa
Jag pratade just med Kerstin och bestämde att jag ska komma till sjukhuset och hälsa på pappa i morgon. Jag hoppas han ska bli åtminstone lite glad att jag kommer, om inte annat känns det viktigt för mig nu när han är så sjuk…
På midsommarafton var Christer och jag hos pappa och Kerstin. Vi åt och drack gott. Det var kul att träffa dem och blev mycket senare än vi hade trott och tänkt.
Pappa ”hade en bra dag”, vilket innebar att han var vaken nästan tills vi gick, slumrade till i soffan en kortis, bara. Med ett gäng värktabletter och lite gott att dricka klarade han kvällen galant.
Misstänker att han var ganska trött dagen efter…
Lördagen
På lördagen var vi bara trötta, åt pizza och gjorde ingenting. Jag hade ganska ont i huvudet hela förmiddagen, men det gick över framåt da’n…
Till Sebban och Christin
På söndagen (i går) fick jag ett sms av Sebban som undrade om vi ville komma på en fika och titta på katten.
De har ju haft katt ett tag och vi har inte ens sett honom!…
Sigge (eller Sigfrid) heter han.
Snabbt bestämt blev det, och Christer och jag tog bilen och åkte in och hämtade pappa och Kerstin. Jimmys Marina i Hammarbyhamnen blev det.
Helt underbart härligt, vi fick ett utomhusbord i skuggan.
Varmt och skönt men inte för varmt.
I morgon ska pappa till läkaren och göra upp ett schema för strålning och cellbehandling. Tydligen kommer det bli väldigt intensivt, med båda momenten varje dag i 60 dagar.
Jag har aldrig hört talas om att man inte får vila mellan behandlingarna, men tydligen blir det så nu. Han blir alltså tvungen att ta sig fram och tillbaka till sjukhuset varje dag. Tur att det blir på SÖS, så han inte har så långt…
Tryckande värme
Värmen är lika tryckande idag som alla andra dagar den senaste veckan.
Kerstin berättade att hon och pappa bara hade kunnat sova ca någon timme var i natt på grund av att det var så varmt. Det enda stället de kunde vara på var balkongen… Helt hopplöst – särskilt när man är sjuk, som pappa…
Gabriella
Om några timmar kommer Gabriella till Centralen från Gåsö.
Christer åker in och hämtar henne och så ska hon sova hos oss i natt. I morgon eftermiddag flyger hon vidare hem till Boden igen.
Ja, livet är en riktig berg-och-dalbana, det går upp och ner.
När man känner att ”Nu kommer det att lösa sig” så kommer det ett bakslag.
Just nu känns det som om vi har det så hela tiden.
Att det går upp och ner, alltså.
I onsdags kom svaret på radonmätningen vi gjorde; det fick oss helt klart att ramla ner, eftersom det visade att vi har ganska mycket radon i huset.
Det innebär att vi måste ta hit någon som letar reda på ”källan”, det vill säga var någonstans radonet sipprar in i huset.
Sedan måste vi få hit någon annan som fixar ventilation som kan ”peta ut” radonet, så det inte finns kvar i huset.
Med andra ord går det att åtgärda (för ca 100.000 kronor) och det är vad vi måste göra.
I går (efter att ha kollat upp så vi vet vad vi måste göra) ringde Christer till våra (eventuella) köpare och talade om det här.
Till vår förvåning hoppade de inte av.
Då tog vi oss upp lite igen…
Hundvakt
I går var vi hundvakt här hemma. Linnéa och hela familjen skulle på studentskiva, så hon släppte av Felix här vid 10-tiden.
Han sov en del, kollade runt lite och tillbringade mesta delen av dagen på altanen.
Vi var ute och gick några gånger också.
Det var en baggis att vara dagmamma till honom.
Tyvärr så kräktes han när Linnéa och gänget kom och hämtade honom.
Suck…
Hoppas de inte tror att vi gjorde nåt konstigt med honom…
Pappas operation
Här kan man verkligen snacka om att ramla ner.…
Kerstin ringde i går kväll och berättade att det inte blir någon operation för pappa.
De hade varit inne på sjukhuset nästan hela dagen och tagit en massa prover och till slut fick de veta att det inte är värt risken att operera.
Man skulle bli tvungen att ta bort nästan hela lungan och hans hjärta är för svagt för att orka med.
Dessutom är han tydligen för svag för operationen och de hade sagt att han kanske inte skulle vakna upp igen om de gjorde den.
Är inte det här typiskt för hur det fungerar?!
Här har man vetat att han behöver opereras sedan ett par månader, finns det dånågot som ursäktar att man inte gör det direkt, när man vet att den här sjukdomen sprider sig så fort? Hade de opererat direkt när de hittade det här skulle det förmodligen ha gått att göra!
Man blir ju så frustrerad!
Jag hoppas verkligen att de, med hjälp av strålning, ska kunna bromsa det här så att pappa får må lite bättre och orka ett tag till…
Han sa (jag pratade med honom också) att ”Nu tar jag en dag i taget”.
Med det menade han att det är dumt att vänta på morgondagen istället för att leva i nuet och ta vara på den tid man har.
Det är synd att vi måste bli sjuka för att fatta att det är så man ska leva…
Plocka undan och fram inför besiktningen
Idag måste jag se till så att besiktningsmannen kommer åt där han ska, när han kommer i morgon.
Jag måste också plocka fram de papper vi har på huset (har ingen aning om vad han behöver se).
Och även om det inte har någonting att gör med besiktningen skulle jag verkligen behöva klippa gräset!
Vi har värsta djungeln här…
Stegen har Christer i alla fall tagit fram, så den är åtkomlig…
Sanna var med och passade Felix
Sanna fortfarande sjuk
Eftersom Sannas förkylning är så envis, är hon hemma från skolan sin tredje vecka nu.
Häromdagen åkte vi dit så hon fick lämna in några arbetsuppgifter som måste in innan betygsättningen.
Dessutom hade hon två prov som hon skulle vara tvungen att göra.
Vi pratade med lärarna och hon fick lov att göra proven hemma.
Igår gjorde hon dem och idag har vi varit förbi skolan så hon fick lämna in dem.
Sista dagen för att få betyg i dessa ämnen…
Nu ska jag skjutsa Sanna till Micke, handla lite och sedan sätta fart här hemma igen!
Det är, dock, först på fredag nästa vecka som vi vet om allting blir som vi sagt i och med att huset ska besiktigas då…
Hårda tummar hålls här hemma, kan jag lova!
Vi är i alla fall ett steg närmare avslut och nystart.
På söndag ska vi gå på två stycken visningar.
Det är ett par radhus som ligger en liten bit härifrån (närmare Handen C) och ett av dem verkar supergulligt och där skulle vi nog kunna tänka oss att bo.
Vi får se hur det blir med det…
Städvarv
Nu ska jag ta ett varv runt huset!
Först blir det ”plockning”, det vill säga att plocka undan allt som ligger på fel plats.
Sedan blir det en vända med dammsugaren och till sist en snabb skurning i badrummen.
Det är ju snart helg och jag behöver se till att hinna fixa lite på tomten. Åtminstone klippa gräset…
Ringa pappa
Innan jag börjar städa ska jag ringa till min sjuka pappa och höra hur han mår.
Jag tänker på honom massor och nu har han äntligen fått en tid för operation: Den 3:e juni.
Det är tur att han har Kerstin som kan pyssla om honom, det vore inte så kul att vara ensam i det här, kan jag tänka.
Tyvärr kanske det ändåär Kerstin som mår sämst – det är alltid jobbigt att stå på sidan och inte veta vad eller hur man ska göra för att det ska bli bra…
Jag hoppas verkligen att operationen gör allting bra igen!
